Debatt: Evidensbaserade metoder, specialistfokus och modern utbildning behövs till psykiatrin

augusti 27, 2007 kl. 11:02 f m | Publicerat i Debatt, Depression, Evidens, Svensk sjukvård | 6 kommentarer

Markus Heilig beskriver igår på DN Debatt sin syn på bakgrunden till krisen inom den svenska psykiatrin. Grundorsakerna är enligt artikeln att dålig vårdmiljö och föråldrad utbildning avskräcker de specialistläkare som är så nödvändiga för att kunna bedriva högkvalitativ psykvård. Det faktum att politiska och ideologiska intressen har fått styra har fört oss till dagens situation där inte de modernaste och bevisat effektivaste metoderna brukas mest och oscpecialiserade ”sektorsmottagningar” har gjort det svårt att attrahera duktiga doktorer.

Heilig efterlyser krafttag i fyra punkter:

1. Tydlig specialisering på specifika sjukdomar.

2. Balans mellan sluten och öppen vård.

3. Modernisera specialistutbildningen med sjukdomslära och modern integrativ neurovetenskap som grund. Vidare bör viktiga komponenter vara strukturerad diagnostik, evidensbaserad behandling och systematisk uppföljning.

4. Satsningar på ”excellenta miljöer”.

Andra bloggar om: , , ,

6 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Jag är kritisk till Marcus Heiligs uttalanden.

    1. Vilka belägg har han för att blivande läkare tar avstånd från psykiatrin? Bristen på specialister är inte något nytt fenomen. Det finns dessutom i flera europeiska länder. Likaledes finns brist på specialister inom allmänmedicin, geriatrik osv.

    2. Enligt Heilig skall psykiatrin ägna sig åt de korrekti diagnosticerade personerna med de etablerade psykiatriska sjukdomarna och inte åt psykosocial problematik. Jag tror Heilig har en utopisk syn på andra specialiteter. För ett år sedan arbetade jag några månader på en medicinsk akutavdelning. Inte heller där går det att skilja psykosociala problem från ex hjärtsvikt då man önskar hjälpa en person till bätte hälsa vid akut sjukdom. Något sådant, om det ens är önskvärt, skulle kräva en ny typ av vårdenhet som endast ägnar sig åt denna typ av frågor och dessutom har en hyggligt hög psykiatrisk kompetens.

    3. En av de få europeiska studier jag kunnat finna som undersöker varför specialister i psykiatri valt just psykiatri, finner att det viktigaste skälet är ”empathy with the patient group”. Den vetenskapliga delen av psykiatrin, ”inteface psychology-neurology” kommer först på 3:e plats.

    4. Heilig menar att psykoterapiutbildningen tar alltför stor plats under specialistutbildningen. ( ca 120 h undervisning + 240 h handledning, motsvarande 30 högskolepoäng). Han säger vidare att man inte skall lägga energi på föräldrad behandling.
    Minst 90% av nuvarande ST-läkare i vuxenpsykiatri går basutbildning i KBT. En mycket väl evidensbaserad behandling. Den har dessutom lika bra eller bättre resultat i behandlingen av depression, social fobi, panikångest osv.

    Kanske menar han att läkare inte skall ägna sig åt den delen av behandlingen? Jag kan inte komma på mer än någon enstaka kollega som ger regelrätta terapier på ett landstingssjukhus. Däremot kan den som har basutbildning använda dessa tekniker ex vid diagnostik (i regel krävs ett samtal för att få information och samtalsteknik ingår i basutbildningen). Vidare så är det användbart i utformandet av behandlingen (studier har visat att samtalsteknik/modell för bemötande påverkar compliance).

    Sammantaget så är det beklämmande att en biologisk, icke-holistisk psykiatrisk modell ånyo förfäktas. Jag föreslår istället att man utvärderar även icke-farmakologiska behandlingmetoder och rensar bort de som inte är verksamma och erbjuder en aresenal av behandlingar som har dokumenterad effekt och ger viss möjlighet till individualisering. Skattningsskalor till trots så kan två personer med diagnosen måttlig depression ha olika behov av behandling.

  2. Jag är inte lika kritisk som Peder till Markus Heiligs inlägg på DN Debatt. Peder ställer sig bl.a. frågande till att blivande läkare tar avstånd från Psykiatrin – det gör inte jag.

    Det är uppenbart något som går fel redan under läkarutbildningen. Många vittnar om att de tidigt under utbildningen varit mest intresserade av att specialisera sig i just Psykiatri. I slutet av utbildningen har de dock ändrat sig helt och Psykiatri upplevs då som en av de minst attraktiva specialiseringarna… ”Jag trodde nog nästan hela läkarlinjen att jag skulle bli psykiater men efter ett halvår på psyk klin hade den lusten försvunnit” säger flera jag talat med.

    Min analys är att ett oattraktivt Psykiatriblock under läkarutbildningen kombinerat med en oattraktiv miljö på psykiatriklinikerna skrämmer bort många potentiella Psykiatriker från yrket.

  3. Jag vill uttala mitt stöd för de åsikter Markus Heilig förespråkar. Specialistutbildningen i psykiatri är förlegad. Den teoretiska utbildningen i ”neuropsykiatri” är obefintlig. Ju längre tiden lider – desto längre blir avståndet till de andra medicinska disciplinerna. Samtidigt börjar det bli löjeväckande att hävda att psykisk sjukdom inte härstammar från hjärnan. Men hur skulle unga psykiatriker få veta hur den gör det?

    Jag är av uppfattningen, att unga läkare inte ser att deras kunskaper om den mänskliga kroppen kommer till sin rätt inom psykiatrin. Handläggar-tyckiatrin är ett faktum.

  4. ”Samtidigt börjar det bli löjeväckande att hävda att psykisk sjukdom inte härstammar från hjärnan.”

    Låter som polariserat trams.

  5. ”Samtidigt börjar det bli löjeväckande att hävda att psykisk sjukdom inte härstammar från hjärnan”

    Jörgen är nog inte helt uppdaterad. Vi vet idag att den sociala miljön påverkar hjärnans utveckling, även senare i livet. Psykoterapi kan förändra hjärnfunktionen på ett sätt som går att se med hjärnavbildningstekniker. Psykisk sjukdom är alltså ett resultat av samspelet mellan genetisk disposition OCH miljö, den som påstår något annat har helt enkelt fel. Säkert behöver psykiatrikerutbildningen förbättras men om det skall bli på bekostnad av KBT-momenten bör man nog höja psykologernas status så att de kan verka på samma villkor som psykiatrikerna. Om någon såg programmet ”Den deprimerade reportern” så kankse ni minns att en av läkarna som deltagit i SBU’s arbetsgrupp om depressionsbehandling berättade att han var väldigt förvånad över hur mycket och hur bra forskning det fanns om psykoterapi, främst då KBT, detta trots att forskningen bedrivits i årtionden. Uppenbarligen hade några av landets mer meriterade psykiatriker närmast obefintliga kunskaper om ett helt fält av behandlingar. Det är enligt min åsikt pinsamt.

  6. tyst era unga webbspammers


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: