Debatt: Psykiskt sjuka hemlösa måste kunnas omhändertas

november 22, 2007 kl. 4:59 e m | Publicerat i Mental hälsa, Psykiatri, Psykisk hälsa, Psykisk ohälsa, Svensk sjukvård | 2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Ulf Kristersson, Socialborgarråd i Stockholm redogör idag på DN Debatt om Stockholms socialtjänstsnämnd nya strategi för arbete mot hemlösa. Målet är att halvera hemlösheten på fem år och att helt avskaffa den på tio. 85 miljoner kronor avsätts i 2008 års budget till investeringar för att målet.

Kristersson betonar att den nya strategin är ett bra utgångsläge för att bekämpa hemlösheten men efterfrågar också stöd från regeringsnivå. Framförallt två beslut från regeringen behövs, menar han. Dels behövs det tvingas fram samordning av resurser och beslut för socialt utslagna missbrukare med psykiatrisk diagnos, dels behövs en rejäl översyn av socialtjänstlagen och frivillighetslagstiftningen.

I dag slösas resurser bort för att ingen bryr sig om den hemlöses hela problematik. Socialtjänsten tvingas i dag se en psykiskt sjuk missbrukare gå mot avgrunden utan att ha någon rätt att ingripa. Större möjligheter till tvångsvård skulle ge fler chansen att i medicinerat och avgiftat tillstånd ta ställning till sin egen framtid.

Läs artikeln på DN Debatt >>

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Konsten att göra hemlöshet till ett stort problem!

    I Stockholm har under senare år kostnaderna för att dölja den brist vi har på billiga integrerade hyresrätter skenat iväg kraftigt och kostar idag skattebetalarna minst en miljard per år. Men istället för att bygga bostäder där människor har råd att bo kvar, satsas enorma summor på olika former av sysselsättningsbaserade
    ”uppfostringsboenden” för våra ”fattiga” kommuninvånare. Detta gäller nu allt som oftast människor som ännu inte hunnit utvecklat någon psykisk sjukdom eller missbruksproblem men ändå tvingas söka hjälp hos socialtjänsten. Om eller snarare när så socialen inte anser dessa människor vara berättigad deras hjälp vräks de och placeras i något av dessa ”uppfostringsboenden” som finns att tillgå, där bostadskarriären slutligen ska leda till ett eget hem igen. Dessa drivs av hör och häpna, socialtjänsten och andra välgörenhetsorganisationer. Hur detta tillvägagångssätt skulle kunna leda till att folk blir rikare för att senare ha råd med en liknande bostad de blev vräkta ifrån är svårt att förstå. Denna trappa består i botten av härbärgen eller jourboenden (hotell) med oförsvarligt höga priser, där en säng över natten kan kosta upp till 1400 kronor för kommunen. Det här är inget annat än diskriminering och en människovidrig syn på våra ”fattiga” medborgare. Förutom den människosyn som råder är detta även ur samhällsekonomiskt perspektiv oförsvarbart, då det skulle vara mycket, mycket billigare att med alla medel stödja och hjälpa människorna att behålla hemmet. De höga priserna försvaras med att de ska sätta press på kommunerna för att snabbt hjälpa folk vidare till nästa steg. Men vad händer när det ser ut som idag, då det inte finns något vidare att föra människorna till när det översta steget är nått? Jo, vi bygger ännu fler svindyra vidmakthållande ”hemlöshetsstegar” (”fattighus”) där det redan innan oåtkomliga trygga hemmet förflyttas ännu ett steg bortom horisonten. På detta vis skapar vi hemlösa människor som fastnar i olika trappor och snubblar fram och tillbaka på de allt högre trösklarna och samtidigt skapas jobb åt de förträffliga att problematisera våra hemlösa medborgare med olika diagnoser. När ska våra hemlösa medborgare få sitt trygga hem att bygga upp ett drägligt liv i?
    Sverige är fantastiskt!

    Rolf Nilsson
    Föreningen Stockholms hemlösa

  2. En av de stora bidragande anledningarna till att hemlösheten växte på 90- talet var den att psykvården nedmonterades i brådrasket och utan nämnvärd tanke på människorna som skickades ut. Dessa människor som var vana att bo utan att tillmätas något som helst eget ansvar skickades plötsligt ut, utan det stöd eller den hjälp säkert många av dessa människor behövde. Då de flesta kom till total isolering i egna lägenheter. Där satt de och visste knappt hur man skulle göra för att koka sig en kopp te. De hade varken lärt sig hur man skulle städa eller laga mat. Än mindre hade de någon erfarenhet av att betala räkningar.

    I enlighet med vårt samhälles uppdelade ansvarstagande så får man skylla sig själv när man inte betalar hyran i tid. Då vräker värdarna helt enkelt. Det har de rätt att göra. Socialtjänsten stod bara och tittade på utan att ingripa. Och grannarna kände sig lättade. Gatorna fylldes under en tid med människor som mådde oerhört dåligt. De hade på institutionerna pumpats med psykofarmaka som de inte kunde handskas med själva. Det var ofta samma typer av droger som på gatan är olagliga. Det var droger som dessa människor i stort sett hade tvingats till tidigare. Gatans lagar är svåra att förstå.

    Ännu svårare är det att utifrån detta perspektiv förstå sig på de myndigheter som själva anser sig själva vara en garant för vår civilisation. De upplevs ömsom som en tyst iakttagare, ömsom som en flock överambitiösa vikarierande lärare, som hamnat i en sorts maktlös frustration inför det omöjliga. ”Professionella” människor som inte vågar tala med varandra när de ser att verksamheten inte fungerar. Polisen ser på sitt ansvar, socialtjänsten på sitt, vården på sitt. Ingen bryr sig om de som faller igenom och som inte passar inom ens eget verksamhetsområde. ”Det är inte min klient”.

    Idag står vi inför nästa möjlighet att fylla våra gator. Det har redan vräkts omkring 40 000 hushåll sen millenniumskiftet utan att ”samhället” har reagerat, hur många människor dessa avhysningar innefattar verkar ingen bry sig om. Det vi däremot vet är att över 10 000 barn blivit drabbade av dessa vräkningar. Många av de som bor i allmännyttan idag lever under sådana omständigheter att de nätt och jämt klarar av hyran. Att skaffa lån är ingen ide att ens tänka på. Säljer man ut allmännyttan eller höjer hyrorna kommer väldigt många ofrånkomligt att slås ut. Detta bara för att den blåa sidan av ”alliansen” tycker att den röda sidan av alliansen tänker fel. Deras olika sätt att teoretisera tillvaron gör att de som lever i marginalen betalar ett mycket högt pris.

    Nu ska de blåa visa sig tuffa och handlingskraftiga. De röda lägger grunden för detta svek genom att de inte gör någon större reklam för ”sin egen” rättvisa. De röda bäddar snällt åt de blå genom att utelämna stora grupper. Grupper som till exempel hemlösa, unga och ”förortare”. De höll sig endast kvar vid makten genom att hota med vad som kunde bli ännu värre om de inte fick ha monopol på sin oförståelse. Allmännyttan var en av de saker som de var med om att sälja ut genom sin bristande trovärdighet. Nu kan de sitta vid sidan av och hånande säga: Vad var det vi sa. Sen kanske de kan komma tillbaka nästa mandat period för att och lägga grunden för ytterligare svek.

    Rolf Nilsson
    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: