Depression: Myten om låg serotoninhalt och antidepressiva

januari 30, 2008 kl. 11:06 f m | Publicerat i Debatt, Depression, Evidens, Forskning, Psykofarmaka | 5 kommentarer
Etiketter:

Bad Science har en artikel som behandlar serotoninhaltens inblandning vid depression. Tack vare massiva kampanjer från läkemedelsbolagen tror många att depression beror på låg serotoninhalt i hjärnan, ett faktum som i stort sett saknar stöd i forskningen. Bad Science gör bland annat en genomgång av den forskning som finns på ämnet.

Läs artikeln här >>

Bloggen Mind Hacks har också skrivit en kommentar till artikeln >>

5 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Jojo….och inga läkemedelsbolag gör väl något som inte gagnar dem…OM det sen innebär att vilseleda folket och cyniskt låta alla andra tankar passera (tänker främst på amalgamförgiftade)…spelar väl ingen roll…*ler ironiskt*

  2. Hmmmm! Intressant! Måste kollas upp.

  3. […] Här är en länk som jag hittade som säger tvärtemot. Att depressioner inte alls har att göra med låg serotoninhalt i hjärnan. Och att detta är en teori som helt saknar stöd i alla forskning. Jag hoppas att detta inte stämmer eftersom jag tillbringat nästan 10 år i serotoninets lära😉 […]

  4. Jag har under många år ätit antidepressiva läkemedel inkl SSRI- och SRNI-läkemedel (är idag 63 år). Har lidit av panikångest, social fobi och återkommande depressioner från min tidiga ungdom. Har även ätit librium, valium och sobril, som varit lugnande men tröttande. De första antidepressiva läkemedlen jag åt (Anafranil och Tryptizol) hade så många biverkningar att jag inte stod ut. De negativa sidoeffekterna blev färre med de nyare SSRI-läkemedlen. En del har gett bra effekt (ex-vis Cymbalta), andra ingen och åter andra försämrat mig (Efexor). Efter att ha ätit Cymbalta i 5 års tid märkte jag att de inte hade någon antidepressiv effekt längre, snarare tvärtom! Därför trappade jag ned och har nu slutat med dem. Det var jättejobbigt under nedtrappningen. Fick bl a svåra insomnia-problem men mår lite bättre nu. Självmordstankarna som blev starkare mot slutet efter användandet av Cymbalta var främsta skälet till att jag slutade med dem. Därutöver hade jag enorma problem med svettningar under hela tiden jag åt dem. Även dessa har försvunnit nu. Jätteskönt!

    Under alla åren som jag mått dåligt har jag haft kontakt med psykiatrer och psykologer och även gått i olika former av terapi. Först för några år sedan fick jag diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning eller borderline med ett annat namn. Har inte haft någon större nytta av alla terapier jag gått i och därför tänkt att psykologerna inte velat eller kunnat hjälpa. Först på senare år har jag fått delta i en 16-veckors kurs i DBT, som för första gången i livet gav mig verktyg att jobba med. Det var verkligen en AHA-upplevelse. Mina självmordsförsök, som varit många under årens lopp, och även andra svårigheter, har jag fått hjälp att ta itu med. Önskar bara att jag fått fortsätta lite längre i denna terapiform, eftersom jag fortfarande har vissa problem (bl a bulimi). Men det är skönt att veta att det FINNS adekvat hjälp att få. Tyvärr är resurserna inom (inte enbart) psykiatrivården begränsade. Jag önskar att jag hade fått hjälp medan jag var ung. Nu känns det som om hela mitt liv gått mer eller mindre till spillo. Ibland känner jag mig lite bitter men försöker ändå se ljuspunkterna i livet, för det FINNS även sådana – trots allt.

  5. my website

    Depression: Myten om låg serotoninhalt och antidepressiva | WeMind


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: